Härom månaden klagade jag i en artikel på varför det inte går att betala med kort på publika laddstationer. Betala med vanlig Visa eller Mastercard istället för att tvingas skaffa massa konstiga laddkort? Man kan betala med kort på bensinmack. Man kan köpa kexchoklad i knattefotbollslagets kiosk med kort. Men varför inte elbilsladdning?!
Jag blev kontaktad av en av de större laddoperatörerna på marknaden som menade att man visst kan betala med kort, de bjöd in mig till en demonstration. Glad i hågen tackade jag ja, äntligen någon som hade fattat problemet och fixat en ordentlig lösning!
Det började oroväckande. I konferensrummet stod det en alldeles vanlig laddstolpe. Utan kortläsare. ”Nåja, de modifierade naturligtvis bara RFID-läsaren så man kan blippa kreditkort också mot den”, fortsatte jag hoppas. Med dagens moderna kort behöver man inte ha kortläsare och knappsats längre. För att betala mindre belopp kan man ju bara blippa kortet mot läsaren. Jag fortsatte le mot säljaren full med tillförsikt.
Men så halade han fram mobilen. ”Ånej”, hann jag tänka innan han satte igång att demonstrera.
”Det är så lätt att betala med kort”, sa han leende. ”Du tar bara fram mobilen, kör igång kameran, skannar QR-koden vi har tryckt på laddstolpen, öppnar webbsidan där du kan ladda ner vår app, installerar appen och kör igång den, matar in stolpens nummer, ditt kortnummer, kortets utgångsdatum och CVV-kod, och trycker på köp!”
Han tittade triumferande på mig och förväntade sig säkert applåder – jag tittade bara storögd tillbaka. Är det det här operatörer tycker är ”enkelt”?! Jag tappade hakan, visste knappt var jag skulle börja.
Till att börja med: Hur ska jag kunna ladda ner den där appen när jag står i ett parkeringshus utan mobiltäckning? Jag började sakta och försiktigt introducera honom till elbilisters bittra vardag. Verkliga livet, utanför välupplysta konferensrum med perfekt mobiltäckning.
Jag bad honom släcka lyset i rummet och tända ficklampan på sin mobil. Föreställ dig att du ska ladda på natten. Varsågod att skanna QR- koden nu. Förvånat konstaterade han det vi elbilister bittert fått erfara, att mobilens ficklampa släcks i samma sekund man slår på kameran! Det är omöjligt att samtidigt både lysa med mobilen och skanna QR-koden. Han stelnade till och rynkade pannan. På den där frågan man alltid ställer sig när man står där och svär vid någon laddstolpe, ”har de någonsin själva försökt använda det här?” är svaret alltså ett rungande stort NEJ.
Nästa fråga är närmast en petitess i sammanhanget: Varför måste jag manuellt mata in stolpens nummer, varför är det inte inbakat i QR-koden?
Vi som har Nordea som bank, och säkert några andra banker också, måste dessutom starta en app till: innan man kan betala med kort över internet måste man först i bankens app låsa upp kortet och tillfälligt tillåta sådana överföringar.
Istället för att utforma stolparna så man kan blippa sitt bankkort tycker alltså operatörerna att ”det är så enkelt” att fibbla med QR-koder, mobiler och appar. Jag trodde ärligt att de i alla fall förstod problemet.
För problemet är att jag känner elbilister som helt enkelt vägrar ladda på publika laddare, för de tycker det är så krångligt! Hur ska elbilar någonsin slå igenom så här?! Och hur har operatörerna tänkt sig skaffa kunder så här – och intäkter?!
Svaret kanske ges av Svenska Akademiens ordlista. Jag har använt ordet fel. Slår du upp ordet ”enkelt” i SAOL står det faktiskt ”(hon blev) helt enkelt (lurad) rätt och slätt”. Ja det förklarar ju allt.
Norsk bokmål 
Svenska